Sol

Idag lyser solen. Det är varmt ute och vi har varit på promenad och vi har haft trevligt.

Fikat och ätit scones.

Det regnar i dag. Ett stilla intensivt regn. Inte alls

kallt, man blir varm så fort man rör sig.

Jag sitter i bussen, på väg hem från city, där jag köpt

en ny bärbar telefon.

Saknar barnbarnen så otroligt. De börjar bli stora nu  -

har inte samma behov av sin farmor. Nu är det främst

kompisar och dataspel som gäller, men tyvärr har inte

jag förändrats. Mitt behov av dem är lika starkt nu,

som när de var små.

Minns när vi laddat upp med saft, kaffe och bullar -

satte oss mitt emot fåren i Hågadalen. Tittade på

myrorna på stenen vi satt på. De hade ett fasligt

snärj med att bära iväg de brödsmulor barnen tappade

Vi pratade och hade så trevligt tillsammans.

Tror att det hade varit bättre om jag blivit farmor

tidigare, medan jag ännu yrkesarbetade. Då kanske

jag inte märkt barnbarnens övergång från småbarn

till skolbarn fullt så mycket som jag gör nu.

Nu är det bara några dagar kvar av juli månad.  En lång, väldigt varm månad och väldigt ensam.

Visst , vi vet att du är 78 och vi förstår att du kan känna dig som den sista människan på jorden – men ….

Människor är så olika. Svårast att tackla är de som inte skyr några medel för att nå sina mål. De som förser sig med

skygglappar, stoppar huvudet i sanden, när det uppkommer sjukdom eller andra besvärligheter i deras närhet.

Det är då man måste vara stark och sekundsnabbt inse, att här gäller det att skydda dig själv och kanske någon

som man håller av.  Men med huvudet i sanden, hör de inte heller – man talar bokstavligt talat, för döva öron och

själv står du där och ser katastrofen komma allt närmare.

Livet måste vara besvärligt, annars lär du dig ingenting, säger Martinus, som är en klok man, men måste livet

vara en så hård skola? Kunde det inte få vara ”lite lajban”, tjo och tjim emellanåt. Och varför har jag inte begåvats

med en förmåga att be folk, som gör mig illa, dra åt skogen.  Det vet bara min ”ryttare”, mitt gudomliga jag, som

bestämde att , precis här ska du leva ditt liv, för här har du mest att lära. Över på andra sidan ska vi ha ett snack

jag och min ryttare.

I går kväll såg jag omigen filmen ”Nyckeln till Provence”, där författaren berättar om sin underbara barndom.

Så vill jag ha det i mitt nästa liv, tillsammans med min själsfrände och äppelhalva.

Det har hunnit bli juli 2010. Vi har värmebölja, med temperaturer runt 30 grader – 32 i skuggan på balkongen.

Jag är den enda som är hemma i huset. Alla är ute på semester eller i sina sommarhus.

Det skulle jag också ha varit, om jag hade tagit hand om mig själv – om jag inte svikit mig själv så kapitalt för 13, ja

egentligen för 20 och ett halvt år sedan.  Det är det enda budet, som varje människa bör handla efter – svik inte

dig själv och det må gå dig väl och du får leva lycklig i alla dina dagar. Inte bara jag förresten, det gäller också

alla i min närhet och de människor som korsar min väg.  Det kan synas som ett enkelt bud att leva efter, men

det är det svåraste av alla. Man måste vara otroligt stark och veta vad man ska göra och säga i rätt ögonblick

Den insikten är den största – det som hela livet går ut på  – var sann mot dig själv!

Sommaren på besök?

Efter många dagar med regn/sol och kalla vindar, har sommaren kommit på besök i dag. Då borde man vara jublande glad, för är det inte det här man längtat efter? Eller längtar man efter något som är fullkomligt omöjligt att nå – lika långt borta som stjärnorna.

Valborgsmässoafton

Underbart vackert i  naturen. Björkarna har små musöron (dags att beskära rosenbuskarna), blå- och vitsippor, gullvivor, körsbärsträd i blom. Den gångna veckan har jag varit hundvakt och vi har gått långa promenader flera gånger om dagen. Jag har förmånen att bo i en stadsdel där det är  nära till fantastiska strövområden; en vacker dalgång och en skog mitt i stan. Det är som att komma ut på landet bara man går några hundra meter. Hundar är känsliga för fyrverkerier och stora bullrande folkmassor, så vi får hålla oss inomhus på kvällen, men efter en lång härlig dag gör det inte så mycket.

Tankar kring att fylla år

Så har det gått ännu ett födelseår, med glädje och tacksamhet för mina barn och barnbarn, men också saknad efter min älskade Sture. Glädje och sorg skapar tillsammans de kontraster som måste finnas för att du ska veta att du lever. Den kloke danska filosofen Martinus säger, att det inte finns något ont – han kallar det för det onda goda och det goda goda. De erfarenheter du får genom livet gör att du växer – utvecklas från ett liv till nästa, för att slutligen kunna älska din nästa som dig själv. Det är lång väg dit men jag är full av förtröstan.

10 grader varmt och sol.

Citronfjärilar och många vårblommor i rabatterna.  Plötsligt är alla kläder för varma

Dagarna går så fort. Jag önskar att jag kunde bromsa tiden lite. Nu har ljuset kommit tillbaka, solen börjar värma och man har sommaren att se fram emot.

Våren är här med sol och värme.

I dag på em följde jag mitt barnbarn Signe till Bror Hjorths Hus, där hon går på konstskola en kväll i veckan. Hon tycker om att rita, måla och arbeta med lera. Hon är bara 10 år, men kanske har hon fått konstnärliga anlag i arv. Hennes farfars bror var konstnär.

I dag är det en historisk dag – i alla fall för mig – för jag har fått en egen blogg, med hjälp av min dotter. Hon har varit på en långsemester i Australien och kom med en present – en gullig ask tillverkad av Aboriginal art.