Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Efter många dagar med regn/sol och kalla vindar, har sommaren kommit på besök i dag. Då borde man vara jublande glad, för är det inte det här man längtat efter? Eller längtar man efter något som är fullkomligt omöjligt att nå – lika långt borta som stjärnorna.

Valborgsmässoafton

Underbart vackert i  naturen. Björkarna har små musöron (dags att beskära rosenbuskarna), blå- och vitsippor, gullvivor, körsbärsträd i blom. Den gångna veckan har jag varit hundvakt och vi har gått långa promenader flera gånger om dagen. Jag har förmånen att bo i en stadsdel där det är  nära till fantastiska strövområden; en vacker dalgång och en skog mitt i stan. Det är som att komma ut på landet bara man går några hundra meter. Hundar är känsliga för fyrverkerier och stora bullrande folkmassor, så vi får hålla oss inomhus på kvällen, men efter en lång härlig dag gör det inte så mycket.

Så har det gått ännu ett födelseår, med glädje och tacksamhet för mina barn och barnbarn, men också saknad efter min älskade Sture. Glädje och sorg skapar tillsammans de kontraster som måste finnas för att du ska veta att du lever. Den kloke danska filosofen Martinus säger, att det inte finns något ont – han kallar det för det onda goda och det goda goda. De erfarenheter du får genom livet gör att du växer – utvecklas från ett liv till nästa, för att slutligen kunna älska din nästa som dig själv. Det är lång väg dit men jag är full av förtröstan.

Citronfjärilar och många vårblommor i rabatterna.  Plötsligt är alla kläder för varma

Dagarna går så fort. Jag önskar att jag kunde bromsa tiden lite. Nu har ljuset kommit tillbaka, solen börjar värma och man har sommaren att se fram emot.

I dag på em följde jag mitt barnbarn Signe till Bror Hjorths Hus, där hon går på konstskola en kväll i veckan. Hon tycker om att rita, måla och arbeta med lera. Hon är bara 10 år, men kanske har hon fått konstnärliga anlag i arv. Hennes farfars bror var konstnär.