Nu är det bara några dagar kvar av juli månad.  En lång, väldigt varm månad och väldigt ensam.

Visst , vi vet att du är 78 och vi förstår att du kan känna dig som den sista människan på jorden – men ….

Människor är så olika. Svårast att tackla är de som inte skyr några medel för att nå sina mål. De som förser sig med

skygglappar, stoppar huvudet i sanden, när det uppkommer sjukdom eller andra besvärligheter i deras närhet.

Det är då man måste vara stark och sekundsnabbt inse, att här gäller det att skydda dig själv och kanske någon

som man håller av.  Men med huvudet i sanden, hör de inte heller – man talar bokstavligt talat, för döva öron och

själv står du där och ser katastrofen komma allt närmare.

Livet måste vara besvärligt, annars lär du dig ingenting, säger Martinus, som är en klok man, men måste livet

vara en så hård skola? Kunde det inte få vara “lite lajban”, tjo och tjim emellanåt. Och varför har jag inte begåvats

med en förmåga att be folk, som gör mig illa, dra åt skogen.  Det vet bara min “ryttare”, mitt gudomliga jag, som

bestämde att , precis här ska du leva ditt liv, för här har du mest att lära. Över på andra sidan ska vi ha ett snack

jag och min ryttare.

I går kväll såg jag omigen filmen “Nyckeln till Provence”, där författaren berättar om sin underbara barndom.

Så vill jag ha det i mitt nästa liv, tillsammans med min själsfrände och äppelhalva.